tisdag 20 november 2007

Framtiden är nära

För andra dagen i rad låg det ett utbildningprogram från ett universitet och väntade på dörrmattan då jag kom hem. Det är just då man inser att nu är det nära, snart tar jag studenten och snart måste jag även ha bestämt vad jag vill göra i framtiden. Ska man plugga vidare, jobba ett år eller rent av göra lumpen? Jag får bara ångest av att tänka på det, på alla valmöjligheter och valomöjligheter man ställs inför. På ett sätt känns senariot likt det man stod inför då man gick i nian och skulle välja gymnasieprogram. Skillnaden var dock att då visste man i förväg att man var säker på en plats, vad man än sökte, med sina 305 poäng. Nu har jag man inte ens nära lika stor chans, med tanke på att jag vill läsa journalist eftersom det kräver MVG i stort sett varenda ämne - något jag varken har eller orkar prestera.

Kanske slutar jag som heltidsanställd på Shell livet ut. Fast vid närmare eftertanke, sannolikheten är nästan noll eftersom tanken bara ger ännu mer ångest än vad universitetsstudierna gör. Ååh, vad jobbigt allt känns...
So rock and roll so corporate suit
So damn ugly, so damn cute
So well trained, so animal
So need your love, so fuck you all
I'm not scared of dying I just don't want to
If I stop lying I'd just disappoint you

I come undone

2 kommentarer:

mammsen sa...

Deppa inte stumpan! Det löser sej med den saken också, jag lovar. Ta bara ett problem i taget för det kommer nya hela tiden;) KRAM!!

Carro sa...

Åh! Jag känner PRECIS likadant. Det enda jag vill göra är att vakna upp en dag och ha fett med pengar på banken och bara åka till New York och få visum bara sådär och skaffa ett roligt jobb på ett café några år. Men kommer det att hända; Knappast.