Min helg i 3 punkter

I vanliga fall brukar det vara så himla skönt när klockan slår 16, de söndagar jag jobbar. Då vet jag att arbetshelgen är slut och att det är några veckor kvar innan nästa pass. Igår kändes det dock rätt skitsamma, nu är jag inte ledig förrän efter klockan 12 på torsdag...
Däremot ska jag inte vara på Shell imorrn, utan det blir istället ett kort gästspel på Västerbottens-Kuriren i Umeå. Omväxling förnöjer heter det ju, och jag ser fram emot morgondagen!

Förutom jobb har jag gjort i princip tre roliga saker i helger, listade i kronologisk ordning:
1. Jag fick åka Mustang hem (med en väldigt lång omväg!) från jobbet i fredagskväll.
Grabbarna som skjutsade mig hade tydligen fått en utskällning av min granne när de släppte av mig för att han tyckte de körde som idioter. Jag förstår grannen eftersom klockan var över ett och han har småbarn, men samtidigt - vad ska man göra med en Mustang om inte köra som en idiot? Haha.
2. På självaste nationaldagen fikade jag på stan med Hanna, och sen fick jag träffa hennes nya hund Aks som var hur söt som helst (kolla bara bilderna nedan)! Fast det var allra roligast att träffa Hanna igen ändå, det känns sorgligt att hon definitivt lämnar Lycksele på lördag...
3. Igår kväll sammanstrålade järngänget för att boka flygresa till Stockholm, gråta en skvätt till I taket lyser stjärnorna och spela Rock band. Vi var så grymma att jag tycker vi ska starta ett riktigt band.

Det var den roliga delen av min helg det! Om det låter som att jag hatar mitt jobb är det absolut inte så, men det är bara det att det är... ett jobb.
Nu ska jag dra till Vännäsby och hälsa på Sandra och grabbarna, det kommer bli dagens höjdpunkt.

Söt-Aks

Het-Hanna i sin nya vintagedräkt (lägg märke till att Aks snor hennes sko på den här bilden..)

Huvudsaken man har roligt

Trots kylande regn och VD's onda knä gick löparrundan bra igår. Det gick inte fort, men det var faktiskt kul! Och det är väl mantrat inom amatöridrottsvärlden: huvudsaken man har roligt...

Senare på kvällen åkte jag och hon med det förbannade knäet ut till Sandra i bushen där vi (i vanlig ordning) tog igen för eventuella kalorier vi förbränt under dagen, spelade spel och njöt av varandras sällskap.
Tänk om vi bodde närmare varandra flickor, då skulle vi kunna leka oftare. Men jag får väl glädja mig åt att vi åtminstone har sammanstrålat hela två gånger inom loppet av en vecka. Det kanske är lagom järngängetdos för att vi inte ska nöta ut varandra innan Greklandsresan..?

Om en liten stund ska jag och VD dra till Umeå för att hämta två studsmattor (!) och roa oss lite i storstan. Middagen blir på Subway har jag bestämt, det var alldeles för länge sedan jag fick sätta tänderna i en macka därifrån.

Det tar på krafterna att umgås med mig, tydligen

'Cause I'm bluffin' with my muffin

Likt små bruna och gula svampar som växer i skogen ligger de femtiofyra (54!) muffinsen uppdukade på bordet. VD och Sandra posar glatt inför kameran före starten, de verkar ta tävlingen som något jäkla skämt.


Undertecknad är gravallvarlig. Jag går in i mig själv, försöker finna hungerkänslan. Fokus. Så går startskottet - på tre minuter ska vi få i oss så många muffins som möjligt. Min plan är till en början att stoppa in hela kakan i munnen, snabbt tugga och svälja för att därefter påbörja nästa. Men det går inte.
Citronmuffinsen jag just pulat in i käften växer och sätter ett lock för halsen. Skrattet börjar bubbla, tränger sig upp genom strupen och smulorna virvlar ut i det tysta vardagsrummet. Kväljningar uppstår. Ska jag spy innan jag ens svalt en?
Jag lyckas tygla mina kräkreflexer och till slut får jag ner det det svällande helvetet och tar nästa. Choklad, med någon vit fyllning. Innanmätet väller ut när jag tar en stor tugga, likt sädesvätska ur en ejakulerande penis. Chokladmuffinsen går fortare att få i sig än den i citron, jag påbörjar nästa...
Plötsligt ljuder slutsignalen och tävlingen är slut.

Sandra är inne på sin femte muffins, men har bara ätit hälften av den. Hennes slutresultat blir 4,5 muffins. Jag har lyckats trycka in hela min femte i käften och därför räknas den: jag har alltså ätit 5 stycken. Nu ska bara VD - som taktiskt nog har gömt sina muffinspapper - redovisa hur många hon stoppat i sig. VD fiskar upp sju jäkla papper från spyhinken där hon kastat dem (ingen har turligt nog behövt använda hinken till dess egentliga ändamål), men en kaka är bara halväten. Lika förbannat vinner hon med sina 6,5 muffins på 3 minuter. Jag och Sandra får erkänna oss besegrad av the muffinmaster.

Vi körde en till omgång, som Sandra avstod från på grund av illamående, men efter 1,5 minut gav VD upp och jag vann på W.O. Segerns sötma var tyvärr inte lika slående som muffinsens, då jag vunnit på att de andra bangat ut. Jag fick i alla fall i mig tre muffins under den andra tävlingen. Med andra ord hade jag glöden uppe!

Det här måste vi göra igen, jag vill ha en riktig revansch!

Vinnaren pustar ut efter segern

Fint folk är alltid välkomna

Nu är min helg över. I fredags fick jag slänga mig in i en bil direkt efter sändningen (kommer lite bilder från den sen) för att komma hem till Lycksele och jobba hela den riktiga helgen. Så för att få lite ledig tid la jag min helg från måndag till idag, trots att jag har sjukt mycket att göra i skolan. Men ibland måste man få ta det lugnt.

Det passade ju även bra då jag har haft finfrämmande hos mig sen i måndags. Hela järngänget - jag, Sandra och VD - åkte nämligen upp hit till Piteå tillsammans i när VD slutade jobba i måndags. Sen har vi bara lallat på; kollat på filmer, shoppat lite och ätit ohälsosamt stora mängder av mat, fika, chips, godis, glass... Ja, allt gott man bara kan tänka sig ungefär. Det har varit himla trevligt, och jag hoppas det kommer hit snart igen. Jag saknar mitt lilla gäng nå så kopiöst här uppe!
Fast tyvärr kunde jag inte vara helt ledig under deras besök då jag hade två examinationsuppgifter som skulle vara inne igår. Det kändes lite dumt att sitta och knappa på datorn när jag helst av allt ville vara social. Men det tror jag de hade överseende med, de är ju smarta djur som vet att a woman got to do what a woman got to do. Och det fick nog sin Anna-dos för den här veckan ändå, hoppas jag.

DeeDee (mitt nya smeknamn på VD) och Sandra lekte kockar i mitt lilla kök

Allt matintag orsakade storkonsumtion av dasspapper, därför införde jag återvinning

Två som skolkade från lektionen i bordsskick

Vi försökte ta en lagbild, men ett stort ego kom i vägen

Ett nytt försök - och det blev flott så det förslår!

Vi fick herrsällskap igår kväll i form av de fina killarna Ben och Jerry

Ett annorlunda party...

Ni kan vara lugna! Min frånvaro här på bloggen har inte orsakats av någon läskig sjukdom eller liknande - däremot drabbades jag av fenomenet Tina i torsdags. Och eftersom hon bara var på besök från torsdagseftermiddag till igår prioriterade jag såklart henne för bloggandet. Så nu var det utrett...

Eftersom att jag jobbar hela helgen och därmed måste avstå från alkoholen hade vi ett litet partaj i torsdags. Jag måste ju ändå försöka hålla promillehalten i blodet på en jämn nivå.
Fast om jag ska vara seriös orsakades dryckesintaget i torsdags av att vi hade en så kallad Lustfest hemma hos Emma. En kvinna från Lustgården kom med en IKEA-kasse fylld av dildos, vibratorer och annat trevligt. Ja, för vi måste ju verkligen ha uppskattat sakerna eftersom att vi sammanlagt handlade för 4000 spänn. Snart kommer de höga basgångarna och skratten som man hör genom väggarna på fredags- och lördagskvällarna vara bortbytt mot svaga vibrationsljud och stön...

Haha, nej nu ska jag sluta filosofera och börja bege mig på jobbet - annars kommer det här inlägget spåra ut totalt!

Cocosbollar, analpluggar, Polly och sexleksaker i en härlig blandning...

Dags att börja tänka på figuren?

Fyfan vad mätt jag är... Ikväll har jag nämligen umgåtts med Sandra och VD, och som vanligt innebär våra träffar att någon typ av föda ska intas. Aftonens meny bestod av hemgjord pizza till huvudrätt och glass med diverse kalorierikt till efterrätt. Det är kanske tur att vi ses relativt sällan numera, annars kommer vi att rulla fram när vi ska till Grekland.

Ja, det har jag ju föresten inte skrivit här på bloggen. När vi träffades sist alla tre passade vi på att boka sommarens resa. Den kommer inte gå av stapeln förrän den 4 augusti (nästan sju månader kvar...), men vi var ute i god tid bara för att försäkra oss att det kommer att bli av. Min erfarenhet säger mig att väntar man för länge rinner det ofta bara ut i sanden.
Det blev dock varken Brasilien, Miami eller Malaysia som vi fantiserat att vi skulle ha råd med, utan mer ekonomiskt tillåtande Laganas på ön Zakynthos i Grekland. Jag hittade föresten tipset om det resemålet på Josefines blogg.
Hur som helst - även om det inte blir att steka sitt fläsk i Copacabana tror jag att Grekland kommer att bli kanon, speciellt med tanke på mitt resesällskap. Och självklart kommer stringbikinin åka med ändå.

Med såna här kaloriebomber kan jag vinka adjöss till Beach '09...

Eftersom att det är lite utav en tradition att lägga upp en bild på vackra VD efter att jag umgåtts henne bjuder jag på denna skönhet ikväll... (PS. Hon är singel.)

Skor som flyger och ragg med rullatorer

Sandra och VD has left the building; de borde faktiskt vara framme i Lycksele vilken minut som helst nu. Efter den här superhelgen känns det såklart rätt trist att de lämnat mig, men det kommer fler gånger - förhoppningsvis väldigt snart.

Igår var det utgång som sagt; det blev min (och VDs och Sandras såklart) första gång på Pentryt, eftersom att de andra flickorna inte kommer in på Kalles där det är 20-årsgräns utan mecenatkort.
När vi kom det var det väl max 15 pers i lokalen, jäkligt dött med andra ord. Men desto mer yta för oss på dansgolvet, haha. Vi dansade riktigt galet och mycket hela kvällen. Höjdpunkten infann sig när jag skulle gjorde typ en cheerleaderspark (eh?) mitt i en låt och skon flög av. Vi kutade runt på dansgolvet (som vid den tidpunkten blivit rätt folkfyllt faktiskt) och letade efter min sko, kikade under en närstående soffa och under spiraltrappen som fanns där. Men ingen sko! Tillslut sprang VD upp till övervåningen för att se om den flugit upp dit - och mycket riktigt kom en vakt gående med min sko i handen som han sett komma i en båge från nedervåningen...
Haha, så fult! Turligt nog var han inte ett dugg arg (vissa vakter har ju en tendens och reta upp sig på minsta lilla) utan såg det komiska med den flygande sko.

Jag konstaterade även igår att jag går hem hos det äldre klientelet. Först blev jag synad från topp till tå av en äldre herre med rullator inne på en galleria i Luleå som - när han hade spanat in mig riktigt - utbrast "det där var tjusigt det". Antagligen syftade han på mina spetsstrumpisar och jättejättehöga klackar.
Sedan på kvällen kom Pentryts säkerligen äldsta besökare, en karl i uppskattningsvis 40-årsåldern som var stiligt klädd i kostym, och ryckte tag i mig på dansgolvet och började bugga vilt med mig. Jag blev ärligt talat ganska rädd för honom, men samtidigt föredrar jag en relativt ofarlig bugg på dansgolvet framför aspackade drägg som juckar på en.

Mer storys och bilder från helgen kommer!

Nämen, titta vilka snyggingar som fastnade på en av OMY.se's vimmelbilder!

Fejkbook

Ny dag, nya tag... Jag återgick till mitt nyfunna slacker-jag igår; jag gjorde verkligen ingenting på hela dan. Lallade på framför datorn, ringde några (förvisso rätt viktiga) samtal och svor över att jag inte fick igång internet på min lappe. Det är fortfarande inte igång, snart blir jag förbannad. Jag måste faktiskt kunna betala mina räkningar!!!

På kvällen blev det dock mer uträttat, eller jag befann mig då inte på Villhill i alla fall. Vi käkade middag hos pappsen och jag kikade igenom Lisas skolkatalog. Jag önskar faktiskt att vi hade skolkatalog på högskolan också - trots att jag aldrig blir så ful som på just skolkortet. Jag ser alltid bajsnödig ut OCH har ett fejkleende världen sällan skådat. Men ändå, det är ju kul att kunna sitta och bläddra och kommentera alla idioter. Haha.

Slutet av kvällen spendera jag hos en skräckslagen VD. Hon var rädd för att vi såg El orfanato - Barnhemmet - och satt mest och blundade och höll för öronen. Riktigt gulligt, precis som när man var liten... Filmen var hur som helst riktigt bra, förutom slutet såklart. Vad är det med rysare egentligen, varför måste de jämnt sluta dåligt?

Nej som sagt - ny dag och dags att vara lite aktiv!

Jag kan tillägga att vi var så jävulst snygga igår! Eftersom jag hade slut på både schampoo och balsam var jag lagomt flottig och härlig i håret...

Haha, jag kan bara föreställa mig hur glad VD kommer att bli när hon ser den här bilden... ;)

Så arbetar inte en journalist

Det vart en utbildningsfilm i kväll i äkta journalistkonst - eller snarare en handledning i Så arbetar inte en journalist. Vi såg nämligen Morgon Pålsson - Världsreporter. Jag var skeptiskt innan, men när filmen väl rullade skrattade jag hejdlöst. Så jag kanske inte behöver säga att den var riktigt jävla rolig..?

Det vart en hel del snack efter filmen, bland annat om reseminnen, konsten att tala engelska när man är nervös och pinsamma festminnen. En av tjejerna bjöd även på en kiss and tell, när hon avslöjade att hon har haft en "affär" med en svensk, känd man. Jag kanske ska tipsa Kolsyra (Musikhögskolans webtidning, som jag funderar på att börja skriva i) om att det är något man kan lyfta in i en skvallerspalt... Hm.

Det är för övrigt skönt att bara ha två trappor hem, när man är lite slö efter film och prat. Nu längtar jag efter sängen, men det känns jobbigt att jag måste renbädda innan jag kan krypa till kojs. Men det är såå värt det sedan när man får somna in i nytvättade lakan. Vardagslyx!

Jag gillar affischtexten, "En komedi om journalister och andra terrorister" :P

Under bältet-humor, bokstavligt talat.

Enda föreläsningsdagen för veckan var i dag, och kanske var det just den vetskapen som fick mig (oss?) att orka. Alla var inställda på att bara sitta fram till lunch, men så avslutar vår MKV-lärare med att säga "... och så ses vi klockan ett, då ska Patrik komma och förklara djupgående om konsensus- och konfliktperspektivet". Kul... eller inte!

Dagen fick dock en rolig avslutning, med en film från utbildningsradion som innehöll många nakna män och deras pickar och pungar. Jag och Malin fnissade som om vi var två hormonstinna tonårsflickor - vilket vi i och för sig delvis är. Men jag skyller denna smått pinsamma skrattattack på trötthet.

Nu ska jag kila ner till Emma och se film med henne och några andra journalistbrudar. Samtidigt som jag har ett tvättberg (nåja, åtminstone en kulle) att ta itu med. Tur att vi bor i samma trappuppgång, det underlättar ju att kuta emellan då!

Voy a faltarle las clases de español

Spanien till EM-final, fan va roligt. Inte för att jag har någon relation till deras landslagstrupp, men till landet som helhet... Fan vad besviken jag är att det inte blir någon Barca-resa för jag och syster i sommar. Men nästa år, då jäklar ska vi det no mather what!

Passande nog har jag och VD haft spanska-allsång ikväll, med Sandra och Simon som publik. Vi rev av a dios le pido, la bamba, la cucaracha och gracias a la vida av bara farten. Och jag insåg att jag även kommer att sakna spanskalektionerna hädanefter, åtminstone de lektioner där sång ingick.

Annars har dan bestått av lunch med tjejerna på Lilla b ("för gamla minnens skull"), en rundtur på stan och en dålig film i kväll.

Nu är föresten mina sötbrödsdagar förbi, för från och med imorrn väntar 8 dagars jobb i sträck. Men det funkar nog det med, med tanke på att helgarbetena på de andra delarna av året innebär 12 sammanhängande slitardagar - för skola är ju faktiskt också en typ av jobb...

Para subir al cielo
Para subir al cielo
se necesita
una escalera grande

Mission completed!

Jaaa!

Ni vet, den där telefonintervjun jag genomförde förra tisdan... Den gick visst bra ändå, trots att jag svamlade iväg. Idag fick jag nämligen ett samtal från Ung Företagsamhet, som meddelade att jag fått en plats på Emax i Örebro i sommar. Så nu har jag i alla fall fyra dagar av sommarn planerade, gäller bara att få ledigt från jobbet. Skulle inte vara någon höjdare att tacka nej till ett stipendium värt 14 000. Dessutom är jag jättepepp på att fara, skulle vara roligt att få se några nya ansikten och kanske även lära sig något nyttigt om entreprenörsvärlden :)

Ikväll har Hanna, VD, Emma och Sandra även varit förbi och grattat mig (väldigt mycket) i efterskott. Fick bl.a. det där spaghettimåttet jag velat ha, men som jag varit för snål för att köpa. Perfa, nu slipper man koka för mycket pasta varje gång! Vi åt även en anselig mängd marrängsuisse - ännu fler kilon att tappa innan balen - och spelade galenpanna. Men de for för en stund sedan, så det blev en kort fredagskväll. Men lika bra det, för imorrn bär det av till Vännäs, och det vore skönt att komma sig i väg hyfsat tidigt.

Föresten har jag äntligen fått In Flames-skivan nu, och av det lilla jag har hunnit lyssnat att döma så är det långt ifrån en besvikelse. Tvärtom infriar Friden och company alla förväntningar och levererar lika bra som alltid. Blir en grundlig genomlyssning i bilen imorrn för ett grundligare omdöme.

För övrigt sänder femman Sin City just nu, en av mina absoluta favoriter. Var ett tag sedan jag såg den nu, så man får slå ett getöga på dumburken för att påminna sig om varför den filmen är just en favorit...

Gräsänka light

Simon for till Vännäs igår, så det betyder att jag har varit gräsänka en dag. Det är faktiskt första gången sedan vi flyttade ihop som jag inte sover tillsammans med han, så det känns lite konstigt. Men det är ändå skönt att få vara gräsänka, i alla fall när det gäller bara en dag. Då har man chansen att hitta på vilka tokigheter som helst med sina kompisar!

Igårkväll var Emma och Maggi här, vi käkade tacos (jäklarr, vad gött det va! Och vad jag åt...) och sen såg vi Idol, of course. Jag tycker ändå att det var bra att Marie vann, trots att jag höll på Amanda. Marginalerna var ju ändå såå små, och jag tror att en andraplats var det bästa som kunde hända min huge girlcrush Amanda; då får hon ju längre tid på sig att spela in sin skiva och slipper ge ut den där urusla vinnarlåten! För den sög verkligen.

Men det va ändå i pausen innan omröstningen, och efteråt som vi hade som roligast. Vi lekte hemsnickrade charader, där saker såsom "en älg som skiter liggandes" och "emo" förekom. Mycket underhållande!
Och efter programmet var slut hade vi allsång till "I Say a Little Prayer for you" och diverse andra klassiker. Kan avslöja att det nu finns en inspelning av just ovanstående låt, där det låter som någon begår ett massmord på en kattfamilj. Jag håller bara tummarna för att grannarna har lite överseende, så att vi inte blir vräkta efter vår sångsession igår...

Har kommit med en insikt med min garderob. Den är som bermudatriangeln. Lägger man inte kläder där kan de bara försvinna, för att sedan återfinnas nån vecka senare. Letade efter ett par leggins igår, men de var bara spårlöst försvunna! Jag måste verkligen sortera bort lite ur den, det funkar inte att ha en garderob där kläderna i princip väller ut när man öppnar dörren...

Och nu ska jag alldeles strax fara ner på julmarknaden. Håll tummarna för att vi gör succé!