Om att komma hem

Allt känns faktiskt rätt märkligt just nu. Jag har inte ens varit ifrån Lycksele i två veckor, men ändå känns det som mycket längre tid. Samtidigt känns det som att jag aldrig lämnat Lycksele, det har ju inte precis hänt något här sen sist jag var här - åtminstone inget världsomvälvande... En sak har jag dock insett: hur mycket jag har redan har hunnit sakna alla. Uppe i Piteå har det varit mycket aktiviteter och nya intryck, men nu när jag kommit hit, varvat ner och fått lite perspektiv på den gångna veckan förstår jag hur bekvämt det är att ha alla nära. Mobiltelefonen kommer aldrig kunna ersätta värdet av att bara gå förbi någon för en kaffekopp och ett samtal öga mot öga. Jag hoppas i alla fall att min besökarfrekvens i Piteå kommer att öka om ett tag :)

Ytterligare en insikt har nått mig idag, när jag och Lisa gick en sväng på stan efter att vi lunchat på Lilla B: det är jäkligt nice att ha nära till alla affärer i Piteå. 10 minuter tills fots bort ligger Gina, H&M, Din Sko och diverse trevliga bränna pengar-ställen. Synd bara att man ska leva på studielån i tre år. Eller föresten, det är kanske tur; min walk in closet är redan för full. Dock fick jag med mig en (eller två, rättare sagt) goding (godingar) hem från en sväng på stan igår.

Nu väntar jobb om en timme, det känns väl lite sådär att jag kommer hem för att jobba hela helgen. Men som sagt, alla pengar är välkomna! Nu ska beställa lite mer studielitteratur - där har vi verkligen en källa till tunn plånka...

Visst är de underbara? :)