Äventyr i byhålan Bratten

Okej, nu kan jag berätta om vad kvällens bravader handlade om. Jag har varit och ridit! Och om någon nu skulle få någon snuskig tanke uppoppad i skallen kan jag genast tilläga att det var islandhästar som blev ridna i kväll, och ingenting annat. Ridturen ägde rum hos Malin i Bratten, där vi fick låna deras hästar Trifvla och Fluga. Inte nog med att de var snälla nog att låna ut pållarna till oss, vi fick även behövlig hjälp av Malin och hennes granne Barbro som gav instruktioner och följde med tills fots under hela ritten. Ja, behövligt som sagt eftersom jag inte suttit på en hästrygg på säkert 8 år. Men det hela gick bra, jag lyckades rykta Fluga, hovkrasta (heter det så?) henne, sätta på henne sadeln (fast ärligt talat var det Barbro som skötte det mesta av den biten), sitta upp i sadeln och dessutom rida både "vanligt" och tölt utan att någon incident inträffade. Ja, om man inte räknar med att jag råkade styra fel en gång så vi for ner i diket, in på en gård och under ett träd där jag slog skallen i en gren. Tur att man hade hjälm. Och tur att man befann sig på ett ställe där inte så många såg en :P

Hur som helst var det asroligt, jag hoppas att jag får sitta på en hästrygg snart igen. Någon hästtjej kommer jag dock aldrig bli, men att få ta en tur i skogen måste vara bland det mest avkopplande som finns.

Efter ridturen frågade Malin, till min stora lycka, om vi ville fara upp till en ladugård längre upp i byn. Eftersom den inhyste mer än 50 kor var det ingen tvekan från min sida, så vi drog dit en sväng också. Jag blev kär i alla kor på gården, speciellt de små kalvarna och en lite större rackare som ville suga på min hand hela tiden. Dessutom kom jag även till insikt om varför jag så gärna vill ha en grand danois - den rasen är ju som en väldigt lyckad korsning mellan ko och hund! Åtminsone fanns den en kalv där som påminde väldigt mycket om min favorithund...

Jag insåg även en till sak: i framtiden, när jag gjort min karriär och känner att det är dags att dra mig tillbaka ska jag köpa ett jordbruk. Jag skulle älska att få gå där på min - och Simons förstås - egen bondgård, full med kor och hundar. Bondtölp i själen, det är precis vad jag är!

Kärlek!

Den här sötisen var verkligen min soulmate - världens linslus och allt :)

Tyvärr vart det inga bilder tagna från ridningen, jag orkade inte ta med mig kameran ut i skogen.