Fortfarande ett måste

Motorveckan i Lycksele har varit ett av sommarens måsten för mig i flera år. Inte för motoraktiviteternas skull – intresset för dem kan väl beskrivas som "måttligt" – utan snarare för att det är ett bra tillfälle för att träffa personer jag sällan ser annars och – ja, för festens skull. 
I år har jag dock inte känt något större sug efter att åka hem under denna vecka, bland annat beroende på att personer jag brukar hänga med inte skulle dit. När jag drabbades av tristess förra vecka beslutade jag mig ändå för att åka och det ångrar jag inte för ett ögonblick!

Det har hänt roliga, knäppa och mysiga saker under de tre kvällarna jag varit ute som jag inte hade velat vara utan. Jag har umgåtts med fina vänner, gjort kära återseenden och träffat nya, härliga människor.
Jag är glad att jag varit återhållsam med alkoholen under dessa dagar, då det gjort att jag varit hyfsat fräsch under dagarna (om en bortser från att det blivit sena nätter) och kunnat hitta på skojiga saker även då. 
Har haft glädjen att såväl äta middag med Sandra som att hälsa på en av mina morbröder (och hans hästar!) och spelat beachvolley. 

Nu återstår en ynka dag innan det är dags att återvända till redaktionen. Jag har en grej som jag sett fram emot så, så mycket inplanerat så jag tror det kommer bli ett riktigt bra avslut. 
Den här semestern har varit så vänlig mot mig att jag inte har mage att känna sorg över att den snart är över. 

Jag fotade verkligen extremt lite i helgen, men den här bilden känns ändå så mustig att den väger upp för bildbristen! Det här är förresten personerna som ingår i mitt lag till Toughest i september.

Bästa veckan i Lycksele

Motorveckan var det, ja. Denna glada, roliga, sjudande och berusande (i dubbel bemärkelse!) Lyckselehögtid när hela stan lever upp x 10. Den har verkligen blivit obligatorisk. 
I år skippade vi dock vår traditionella rockabillyfest, men det blev inte mindre kalas för det! Vid sidan av festerna försökte jag denna omgång intressera mig mer för arrangemangen som inte innebar öldrickning. Lyckades bocka av veteranmaskeraden Con Cour de Charme och bilutställningen Yankee Cars and Classics. Trevliga arrangemang båda två, om än det var lite för hett att traska runt å kika på bilar i lördags... Såg även lite av skotertävlingen på vatten, om än på avstånd. 

Som alltid kändes det snöpligt att vakna upp i söndags och inse att Motorveckan var över. Fast också lite skönt – min stackars gamla kropp pallar inte riktigt en fyrdagars längre, hur kul det än må vara. Så till nästa år hoppas jag att någon närstående till mig köper ett vrålåk som jag kan vara chaufför till åtminstone en av kvällarna. Det borde väl inte vara så svårt att ordna, pappsen..? 

Direkt när jag kom till Lycksele förra onsdagen bar det iväg till Ansia camping, där Lisa & co slagit läger på stranden. En ypperlig start på veckan för min del!

På torsda'n blev det återigen picknick, fast med mestadels flytande föda. Alla hade med sig varsin drink och fastän det verkade livsfarligt på papperet (tror jag att) alla stod på benen hela kvällen.

Vissa hade ansträngt sig mer än andra när det gällde presentationen av sin drink...

Sista kvällen tillbringade jag med dessa stjärnor + Sandra - mamma(s ben). Vi grillade, lekte och hade det allmänt glatt!

Jag kunde inte låta bli att dra på mig min pinup-klänning kvällen till ära.

Ännu en marknad är till ända

Herrrrregud! som Björn Ranelid skulle ha sagt. Vilken trevlig och kul helg jag har haft!

Åkte till Lycksele rätt sent i fredagskväll, men hann ändå ha myskväll med syster. Tanken var att vi skulle se en film. Utfallet blev att vi satt i hennes soffa och tjattrade, samtidigt som vi tryckte i oss chips och choklad. Fanns ingen hejd – varken på kacklandet eller frosseriet. Sådana fredagskvällar gillar jag (när jag dessutom lyckas hålla mig från att somna på soffan...)!

Och i lördags blev det en klassisk marknadsdag. Strövade runt Lycksele centrums gator utan att köpa någonting ur marknadsstånden (jag har tillräckligt med skrot hemma). Och när vi gluttat oss less på finska korvar, t-shirts med tveksamma tryck och godisremmar i all världens varianter ("sur regnbåge", någon?) gick jag, VD och Sandra och fikade. 
För en oinvigd låter det kanske tradigt, men jag tycker att det är någonting visst med Lycksele marknad. Jag kanske har med mig det från födseln, eftersom jag är förlöst under en marknadssöndag? 
Eller så kan det ju bero på att marknan är den ultimata mötesplatsen för oss exillyckselebor. Man hinner ta max fyra steg innan man träffar på någon att prata med. 

Kvällen slutade förstås i dimman på hotellet. Det hör ju liksom marknadshelgerna till. Där träffade jag också kuligt, känt folk. Och så såg jag E-type på andra sidan baren. Bara en sån sak!

Gårdagen var också fin. Tvingade undan huvudvärken med en alvedon och egenpressad apelsinjuice, sedan bar det av igen för att sociala med nära och kära. 
Bilder glömde jag tydligen ta, så ni får förlita er på mina ord om att det var kul. Hoppas er helg också varit fin!

Vi hade ju i alla fall tur med allt annat än vädret

Den årliga rockabillyfesten i lördags blev himla lyckad, de många missödena till trots. När klyftpotatisen varit inne i ugnen i mindre än tio minuter drabbades halva Lycksele av strömavbrott. Till en början väntade vi tålmodigt på att elektriciteten återkomma, men till slut fick vi erkänna oss besegrade av åskvädret. Det var bara att ta ut de bleka, ljumna pärena och packa in de i foliepaket istället. 
När det sedan var dags att grilla de tre gigantiska foliepaketen med potatis samt kött motsvarande halva Lycksele djurpark i kvantitet insåg vi att det skulle behövts minst två grillar till. Så dags att komma på det då. Men vi lät oss inte nedslås av detta heller utan försökte organisera tillagningen så bra som möjligt utifrån de förutsättningar vi hade. 

Mitt i detta utbröt regnet. Och det var inte bara några droppar som föll – nej, himlen öppnade sig och vi fick ta skydd under familjen VD:s batteri av paraplyer. Där stod vi, skyddade mot det blöta som föll från skyn men mitt i ett väldigt rökmoln. Det var bara att skratta åt eländet. 

Och där slutade faktiskt missödena och kvällen blev snudd på succéartad. Maten smakade bra (med undantag de blekljumna klyftpotatiserna), alla verkade glada, festdeltagarna imponerade i vårt quiz och Lisa bjöd på felstavningen "suspecas" ("suspicious") som vi fick garva rått åt. 
Dessutom tog jag det utmärkta beslutet att lämna klackarna hemma när vi väl skulle dra in till stan, till fördel för de kanske inte lika snygga men ack så bekväma Conversen. Vilket i sin tur innebar att jag kunde dansa vild bugg med Johan och få komplimanger för hur duktiga vi var.

Ja, ni hör ju! Fin kväll det där, lördagskvällen.

Bilden av svensk sommar.

Det finns fasen inget snyggare än bilder när man har mat i munnen...

Festen är över

Jag har just duschat av mig Motorveckan. Låtit fyra dagars fest rinna ned i golvbrunnen tillsammans med sena nätter, tokroliga danssessions, för många öl och våffelefterfester. Gnidit bort gnuggtatueringar, grillorgier, gassande solsken och den numera traditionsenliga rockabillyfesten. 

Jag har även just duschat av mig första arbetsdagen efter semestern. Nu är det slut på leken – åtminstone för stunden. 
Men eftersom det är roligare att fokusera på nöjet än allvaret kommer här några bilder från i lördags:

Som Arne Hegerfors skulle ha sagt i mitten av 90-talet: Det kommer mera! 
Nu ska jag dock följa upp den välgörande duschen med ett försök att vända tillbaka dygnet... 

Glider runt, hänger runt, tänker onda tankar om kråkjävlar

Allra käraste syster Lisa fyllde år igår. Jag kastade mig därför på ett tåg direkt efter jobbet och drog till Lycksele för ett överraskningsbesök. Trodde faktiskt att syrran hade på känn att jag skulle dyka upp, hon brukar känna på sig vad jag har i kikar'n. Men den här gången lyckades jag överrumpla henne! 
Var riktigt kul att se hennes glatt förvånade min när hon öppnade dörren och fick syn på mig. 

Och vilken tur att jag var med under hennes firande igår. Tårtan hon hade svängt ihop kan ha varit den godaste jag ätit någonsin. Sedan var det förstås, som alltid, trevligt att träffa Lisa och resten av familjen. Det var faktiskt snäppet bättre än tårtan när jag tänker efter. 

Nu är jag hemma i Umeå igen och har kämpat sedan klockan 19 för att hålla mig vaken. En kråkjävel väckte mig vid sjurycket imorse med sin hesa stämma. Hade jag fått tag på kråkjäveln hade hen inte haft några stämband kvar att kraxa med.
Klockan börjar ju dock närma sig legitim tid för att lägga sig, så snart ger jag upp kampen.

Imorgon väntar förresten barndop i Vännäsby, där jag förutom god vän till barnets mamma ska agera förste dopfotograf. Hörde ryktas om att jag bland annat ska försöka fånga 8 barn i åldern 0-8 år på samma bild. Då kan ju all sömn jag lyckas uppbåda behövas...

Födelsedagsbarnet i full färd med att skaka ett av paketen hon fick av mig.

Min första vecka på instagram

På tal om Instagram: Nu när jag (till slut!) hoppat på det tåget tänkte jag börja köra en veckosammanfattning av sånt jag postat där, för de som är ännu tjurigare än mig. 

Här är veckans skörd: 

Vinkade adjö till min hemstad förra söndagen, efter en trevlig helg där med familj och vänner. Vi ses snart igen, Lycksele! // Kärlek vid första ögonkastet var vad jag upplevde när jag fiskade upp denna trevliga bomberjacka ur ett paket. Min garderob jublade över att berikas med lite färg.

Årets uteserveringspremiär skedde på Allstar i tisdags. Kan dock avslöja att jag nog inte hade klarat den utan infravärmen... // En efterlängtad bokleverans landade i min brevlåda. Hatet läser jag febrilt om kvällarna, men några hamburgare har jag ännu inte hunnit flippa.

Jag fick som sagt klara mig utan baddräkt på vattengympan i veckan, men däremot fick jag låna en sexig badmössa av landstinget. // Johans syster bjöd in till födelsedagsmiddag. Hela hans enorma familj var där – inklusive Kerstin, förstås. Men hon var mest intresserad av att leka med telefoner.

Den veganska födelsedagsmiddagen kröntes med en magnifik passionscheesecake och en utsökt chokladkaka. // Igår, när jag såg film med VD, försökte jag däremot hålla mig på den smala linjen med frukt. Den som säger att det också är godis ljuger, fast gott var det ändå.

Ni hittar mig på insta under namnet @annaebergman.

Hem till byn

Den här helgen gick visst skitsnabbt den också, fastän jag hade en extra ledig dag. Men jag har haft himla kul, så det spelar faktiskt ingen roll! 
Så fort Johan slutade jobba i fredags kastade vi oss in i bilen och styrde mot Lycksele. Där har vi hälsat på en massa folk; sovit hos mamma, grillat hos pappa, fikat hos flera, svängt förbi och sagt hej till somliga... Tyvärr hann jag förstås inte träffa alla jag hade velat träffa. Det lär dock inte dröja länge till nästa gång jag besöker min hemstad igen – då hoppas jag att vi andra ses! 

För att mildra Johans golfabstinens var vi även nere på golfbanan en sväng och slog lite på rangen. Eller, rättare sagt: Han slog, jag njöt av vädret. Och så bistod jag med att filma hans sving – jag vill ju att han ska bli bättre så att jag en vacker dag kan bli golffru (minus att behöva jaga honom med en järntrea). 

J råkade slå bort sina armar på rangen...

Jag, min äckliga utväxt och min kära mor.

Med löfte om omhändertagande

Med löfte från min syster om att hon ska ta hand om mig åker jag nu till Lycksele över helgen. Nu visade det sig i och för sig att Lisa jobbar hela dagen imorrn, men förhoppningsvis kan väl mina föräldrar förbarma sig över sin halta dotter... Det känns hur som fint att komma bort en sväng, efter att jag i princip suttit instängd här hemma i 1,5 vecka.

På söndag fyller dessutom pappsen år. Vad fint det ska bli att närvara vid hans bemärkelsedag för första gången på sex år. 

Nu var det ju faktiskt inte så länge sedan jag var i Lycksele sist. För två veckor sedan, närmare bestämt, åkte jag dit en hastig sväng för att hälsa på familjen och "fira marknad".

Allt man kan begära

Jag har haft en jävulskt bra helg med pojkvän, palt, golf i hällregn, torpbesök, familjemiddagar och massor med djurmys. Hoppas ni haft detsamma (ja, kanske inte nödvändigtvis det jag rabblade upp men åtminstone en fin helg)!


Nu återstår helgens sista skälvande gos här hemma i Umeå framför Black Swan - har längtat efter att se den filmen igen! Återkommer med mer Lycksele senare.

I kissed a killing and I liked it.

Lycksele levererade!

Trots att ändamålet med helgens Lyckseleresa var av sorglig karaktär hann jag även med att roa mig. Först i fredagskväll när det som började med en middag med Tina och Robban utmynnade i vinpimplande, minikrogrunda och efterfest. Den sistnämnda innefattade en galen zumbadansare och en långa monologer från en festdeltagare. Synnerligen underhållande!

När lördagen och den faktiskt planerade festen kom var jag redan ganska sliten och i ärligheten namn rätt opepp. Men det blev en rolig kväll ändå! Träffade vänner jag inte sett på jättelänge och imponerade med mina (egentligen obefintliga) romdrinkskunskaper. 
  
Har dock lärt mig nu att tiden när jag stod pall för en klassisk två dagars är förbi. På söndagsmorgonen var jag nämligen farligt nära att ta till de bevingade orden "jag ska aldrig mer dricka"...

I lördags fick kimonon åka på.

Man måste passa på

Givetvis hann jag med långt mer än att fota ankor igår. Som att luncha med mamma, träffa Tina, hänga med brorsan, trycka tacos hos pappa, hälsa på mormor och umgås med farmor och Pelle. Det gäller att hinna träffa alla när jag befinner mig i Lycksele eftersom jag inte vet när jag kommer hit nästa gång.

Idag har jag dock bara planerat in att luncha med Sandra. Åker tillbaka till Umeå i eftermiddag och då vankas det jobb för en vecka framöver!

Tvingade mamma att ta några kort på mig igår. Det är jobbigt att vara linslus när jag samtidigt är den i min bekantskapskrets som fotar mest.

Motorveckan 2011

Andra helgen i rad som har varit helt fenomenal, alltså. Får man ha det såhär bra? Slutspurten av Motorveckan bjöd på i princip allt jag hade att önska:

Häng med människor jag gillar skarpt. Grillning två kvällar i rad. Några glas rosé som sköljdes ner med några öl. Lift hem med en DeSoto hemmahörande någonstans i Norrbotten. Gott snack med en massa folk på öltältet. Sol. Kramar med en massa folk på öltältet. Allsång till opretentiös musik. Decibeltävling till Misery Business (stackars VDs grannar!). Demonstration av min och systers rapskillz (den musikaliska varianten, bör tilläggas). Chips. Ledighet. Klackar.

För första gången på länge smattrade min kamera frekvent. Vill egentligen smälla upp alla bilder på bloggen men inser att jag måste tygla mig själv. Så, ett urval:

Varje återseende med frugan måste ju firas med lite ömhet.

Min syster är en skönhet. Ba' så ni vet.

På lördagen kände jag för att klä mig lite 50-talsaktigt, eller något åt det hållet i alla fall. Jag tog vad jag hade liksom.

Jag och syster blev stationerade i köket. Eller ärligt talat bad vi uttryckligen om att bli förevigade där för att ha någon form av bevis för att vi faktiskt varit där.

Inga killar vid våra grillar! Nej, det här klarade brudarna galant genom full fokus och en grillöl.

Sandra skulle upp och jobba klockan sju igår morse men hängde ändå med ända in på småtimmarna.

Jodå, det gick ner.

Lappstockholm ännu en gång

Då var det strax dags att hoppa på bussen mot Lycksele ännu en gång. Jag börjar faktiskt bli jäkligt less på detta åkande fram och tillbaka nu. Inte för att jag har något emot min kära gamla hemstad men jag skulle gärna vilja spendera mer tid här i Piteå.

Men men, såhär blir det när jag arbetar i Lappstockholm och även far dit för att bara vara vissa helger. Och jag kan tänka mig sämre ställen att besöka, det är ju inte alla städer som välkomnar folk med en fallossymbol i is:


Ha en trevlig fredag kära läsare!

Queen of surprises

Hoho vad grym jag är på överraskningar! Jag åkte till Lycksele igår utan att ha föranmält min ankomst till Johan. När han kom hem från jobbet i natt blev han rätt paff av att se mig. Eller skrämd, snarare.
Efter att chocken hade lagt sig blev han dock väldigt glad - vem skulle inte bli det liksom av att helt plötsligt ha sin distansflickvän väntandes på en i sängen..?

Nu har karlsloken tyvärr rymt stan över helgen (han visste ju som sagt inte att jag skulle komma så han han hade planerat in en resa till sin morfar) så jag får vackert finna mig i att vara helt själv i hans lägenhet. Men det funkar det med: Istället får jag tid över till att bara umgås med familj och vänner och på söndag när Johan kommer hem igen kan vi göra något riktigt mysigt. Att det är alla hjärtans dag just då spelar egentligen ingen roll, men det skadar förvisso inte heller.

Sista helgen med gänget

Imorrn gör jag min sista dag i Lycksele för den här gången. Men tro inte att jag tar avsked med pompa och ståt. Nej, sista helgen ägnar jag åt att jobba...

Men misströsta inte, jag är tillbaka i stan inom en mycket snar framtid. Så ni lyckselebor kommer inte att sakna mig allt för mycket.