Saker som inte förändras och tid som inte tickar iväg då man helst vill.

Jag börjar att bli sjukt less på afron. Ja, det är fortfarande typ det bästa jag vet att dansa, men det blir bara tråkigt då dom jämnt ska köra på samma koregrafi och aldrig gå vidare. Nu har vi kört samma steg fem gånger, vi kan dom - so let's go on!

Så istället för att engagera mig helhjärtat i att shaka loss ikväll har jag räknat minuter tills jag får gå hem och ägna mig åt något bättre (läxor...) och konstaterat att svanktatueringar är inne. Och tribals. Och tribals i svanken.
Själv längtar jag efter att få göra min tiger, men måste först spara pengar och ge blod åtminstonde en gång. Jag känner mig faktiskt taskig om jag nu har anmält mig som blodgivare och sedan bangar första givningen med motiveringen "nej, jag har just gaddat mig så jag måste vänta i ett halvår". Men det är jag, ödmjukheten själv. Och ja, i detta nu är jag glad att så få av mina vänner och bekanta inte är bloggare och därför inte kan protestera mot ovanstående påstående. HAHA.