torsdag 11 oktober 2007

Amputering nästa?

Har lyckats dra på mig en ny krigsskada ikväll, eller snarare en klantskada. När jag kom hem från dansen skulle jag bara ner på kvarterskiosken och handla lite. På tillbakavägen genade jag sedan mellan några gårdar, i mörkret. Sprang upp för några stentrappor och kom då på att Simon hade ringt medan jag var och dansade och jag tänkte att jag skulle ringa upp han där och då. Min koncentration låg alltså på mobilen och inte på stigen och småsprang på i mörkret. Innan jag hade tryckt på lur upp lät det bara tjong, jag flög i en båge i mörkret och mobilen flög ur handen. Sedan lät det pang och det uppstod en brännande smärta i knäet. Jag hade alltså snubblat på några trappor som jag i situationens hetta glömt bort och följden blev alltså att jag landade på mitt vänstra knä.
Tänkte där en kort sekund att "nu är det kört, nu måste jag amputera bort mitt ben, jag kommer aldrig mer att kunna gå". Försökte sen resa mig upp men när jag inte kunde stödja på benet la jag mig ner igen. Det kom ut nån människa från porten bredvid och jag undrade om jag skulle ligga helt tyst och hoppas att han inte skulle se mig eller om jag skulle ropa på hjälp. Jag sket dock i båda och låt och gnydde i mörkret som en liten hund. Tänkte sedan att jag skulle ringa till Simon när jag nu ändå låg där, för då kanske jag skulle få lite tröst i alla fall. Men ikket. Han skrattade bara när jag grät (ja, jag grät. Jag tror faktiskt att många skulle börja böla för mindre, så ont gjorde det!) och förklarade vad som hänt och sedan var han mer intresserad på pokern som pågick i deras fotbollsbuss. Hoppas att han förlorar alla pengar han har, det vore rätt åt han.

Däremot fick jag tröst när jag kom hem, av världens bästa Zorro. När jag äntligen hade lyckats linka hem sjönk jag nämligen ner på hallgolvet och fortsatte att snyfta lite. Då kom min älskling och satte sig i mitt knä och slickade bort tårarna, och va sådär mysig som bara han kan vara. Det är inte konstigt att hunden omnämns som människans bästa vän!

Så, vad har vi lärt oss av kvällens inlägg, förutom att det för tillfället är sjukt synd om mig och att hunden är människans bästa vän? Dagens blondietips får nog bli:
Om du ska springa i mörkret, koncentrera dig på din väg istället för en jävla oviktig mobil.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hoppas också att han förlorade alla sina pengar! Tänk om du istället hade slagit huvudet i en sten! Det hade kunnat gå riktigt illa ju..

Så ta det försiktigt i mörkret :)

Anonym sa...

Stackars TrillTora!
Kan trösta dej med att din mor också snubblade på samma ställe i mörkret för ett par helger sen men eftersom jag är så himla smidig lyckades jag parera fallet och tog mej snyggt upp på fötterna utan att skada mej. Puss. ;-)