Jag förutspråkar fri kärlek.

Me odio las tareas!
Eller som det heter på ren svenska: JAG HATAR LÄXOR!

Till nästa vecka har jag en inlämningsuppgift i filosofi A (som dessutom ska vara inne senast måndag kl 8.00), ett prov i matte C, en egen lektion som jag ska hålla i naturkunskap B och en redovisning i Svenska B. Och hur mycket har jag gjort av det? Nada. Jag måste verkligen rycka upp mig...

Fast nu sitter jag faktiskt med inlämningen i filosofi, som handlar om etik. Jag skriver om homoadoptioner, eftersom jag tycker det är ett intressant ämne. Och ja, jag är för att bögar och flator ska få adoptera. Därför blir jag rent ut sagt jävligt förbannad då jag läser vissa kristna extremisters dumma uttalande. Som t.ex. Åke Greens om att homosexualitet är som en cancersvulst. Hur fan kan man jämföra kärlek med en allvarlig sjukdom? Det är ju inte homosexuella som är sjuka, utan Green själv. I huvet.
Men sen blir man också glad när man läser fina, smarta saker, såsom det Grön Ungdoms tidigare språkrör Gustav Fridolin uttryckte i en skrivelse som du kan läsa här.
Ett utdrag ur texten:
"För det handlar inte bara om att bryta ner diskrimineringen av människor som råkar älska människor av samma kön, det handlar inte bara om homosexuellas rätt att prövas för adoption det handlar om barns rätt att få homosexuella föräldrar. Runt om i Sverige och världen finns mängder av barn som saknar någon som älskar och tar hand om dem, samtidigt utesluter vi kompetenta föräldrar från adoption på grund av vem de älskar."

Jag hade väl inte tänkt säga så mycket mer ikväll, förutom att jag vill poängtera två saker:

1. Jag säger inte att alla är idioter bara för man inte tycker som jag, utan är motståndare till homoadoptioner. Det jag säger är bara att jag inte godtar sån skit som Green och hans likasinnade vräker ut sig. Om Jesus stod upp för de utstötta som de står i Bibeln borde väl han värna om homosexuella?
2. Jag sympatiserar inte med Grön Ungdom i övrigt, men visst har de många bra åsikter.

God kväll!