Min nyårsafton var ömsom fin, ömsom fruktansvärd. Drack champagne och bubblade i kapp med den. Tänkte på våra saknade vänner och fick ont i hjärtat. Var bäst i ett nyhets- och musikquiz och gladde mig över vinsten. Bröt ihop. Blev tröstad i en varm famn och kände tacksamhet för det jag har, trots allt.
Ömsom fint, ömsom fruktansvärt.
Jag är inte den som ger nyårslöften men skulle jag konstruera ett vore det att pysa ut lite mer. Det är för jobbigt när bomben briserar.
1 kommentar:
Att det pyser eller briserar, det är inget man kan styra över och det är nog inte heller meningen...
Hoppas 2012 blir ett fint år för dej - och alla andra :-)
Skicka en kommentar