Crybaby

Vad jag än anser om självömkare, finns det ändå tillfällen då man får tycka synd om sig själv. I alla fall då jag får tycka synd om mig själv. Och nu är ett sådant ypperligt tillfälle. Jag har nämligen fått en inflammation eller liknande i hälarna, och det gör ont så innihelvete (på ren svenska)! Jag har fått linka hem från skolan nu, nästintill gråtandes för att det känns som jag har glaskross mellan hälarna och skorna. Usch, bara jag tänker på det strömmar bara självömkan genom kroppen...

Det känns föresten jäkligt skönt att ha redovisningen på internationell ekonomi bortgjord. Ja, faktiskt som att en tyngd tagits från min axlar- för att dra till med en klyscha...

Nej, nu ska jag fixa i ordning middan - pären, fiskpinnar och spenat. Det blir grejer det!