Alarmet på den biologiska klockan ringde nyss...

I gårdagens tidning var Sandra, Björn, Hampus och lilla Hugo med på babysidorna. Och som det stolta moster man är visade jag leende upp den gulliga familjen för de klasskompisar som orkade slå ett getöga i tidningen...

Hur som helst så väcker deras familjeexpansion en hel del tankar om ens egna, eventuella framtida ungar. Jag har insett att det här med att komma överens om namn kommer att resultera i ett mindre krig, om jag och Simon får barn tillsammans. Vi har redan hittat våra favoritnamn, men vi delar inte ett enda - istället avfärdar vi den andras med "nej, fy vad tråkigt/fult/konstigt" alternativt "nämen det heter ju hon/han i min släkt eller den personen som jag inte gillar". Jag antar att sånt där löser sig om man väl ligger med en skrynklig unge i famnen, men såhär i fantasistadiet känns det som att det kommer bli ett mörker att hitta ett namn som båda gillar.

Roligare är att, som vi gjort i eftermiddag, spekulera i hur våra avkommor skulle kunna se ut. Dagens förslag var: korta (Simon sa även "tjocka", men jag stryker det eftersom jag inte tycker att någon av oss har sådär överdrivet mycket hull), småfotade, fräkniga, blåögda, snickartummade (?), knövelörade och med en virvel i håret. Jag ställer mig dock tveksam till båda korta och småfotade. Visserligen är Simon kort och har små fötter, men jag är ju faktiskt rätt lång och har helt normalstora fötter! Med de andra förslagen känns det rätt givet att det kommer bli det faktiska utfallet, eftersom det är dominanta anlag/anlag som vi båda bär på. Om vi nu skulle få barn alltså.

När man diskuterar sånt här känner man faktiskt att lusten efter att skaffa barn ökar. Både för att jag vill ha barn i framtiden men även lite för att se hur utfallet faktiskt blir... Nej, man kanske ska slänga p-pillren och börja produktionen, haha!

Diskussionsframkallande.