Äntligen börjar jag och min partner in plugg Angelica se ljuset i tunneln. Idag la vi sista handen på den skriftliga delen i medieteorin, nu återstår bara presentationen. Rapporten (som för övrigt handlar om Sex and the City) blev 17 sidor lång. Inte så blodigt i jämförelse med några radioiter som läst kursen före oss och påstår sig ha skrivit 26 sidor, men ändå! Vi har lagt ner blod, svett och tårar på arbetet - och kryddat den med diverse snuskord för att göra det hela lite intressantare.
Trots att jag skippade styrkemixpasset i kväll har jag tagit på mig träningsdressen, för att ge lägenheten en omgång. Nu luktar det välstädat och jag har dessutom fått se årets första spindel. Tur för mig, och framför allt för spindeln, att jag gillar dessa kryp (en fågelspindel var typ mitt drömdjur när jag var liten). Den fick åka ut på den franska balkongen och leva vidare, djurvän som jag är.
Jag höll just på lägga upp en illustrerande bild på en fågelspindel, när jag kom på att min mamma läser det här. Med tanke på hennes kraftiga araknofobi skonar jag henne genom att låta bli.
3 kommentarer:
Såg på ansiktet vem som var vem , trot eller ej ;P Mjo kan väl hända, men man kommer inte ihåg att man drömt. Men det som jävlas är att det är mardrömmar eller sådana konstiga drömmar som gör en toktrött på morgonen för man har "hållit igång" hela natten känns det som!
Tack för att du skippade bilden å vilken tur för ditt "husdjur" att inte mor din var på plats för då hade "stackarn" knappast varit vid liv.......
Araknofobi förresten - har aldrig hört det ordet förut men det låter rätt "snyggt". Nu vet jag varför jag inte gjort något åt min fobi - jag VILL ha (lite) ARAKNOFOBI! :-)
Skicka en kommentar