Jag och bussar är en match made in hell, tycks det. I onsdags var det ett visst bussbolag som brast i sin yrkesutövning och idag var det jag som fick en lektion i att synden straffar sig själv.
Trots att jag är nyfyllda 20 och numera måste åka på ungdomsbiljett la jag den snåla manken till i kväll och löste en barnbiljett på bussen. Men tji fick jag, för tror ni inte på självaste fan att det steg på en biljettkontrollant?
Jag försökte mig på en ytterst korkad bortförklaring till varför jag åkte på barn, men inte ens min nya hårfärg lurade kontrollanten. "Tyvärr kan vi inte se mellan fingrarna med det här", svarade hon och hon har ju rätt. Det är ju faktiskt hennes jobb att jaga snålkukar som mig. Så jag fick en fin födelsedagspresent i form av en böteslapp på 500 spänn. Det var med andra ord både första och sista gången jag försökte åker billigare, det blir ju så innihelvete dyrt i längden att betala närmare 700 riksdaler för en bussresa.
Först blev jag heligt förbannad, på mig själv såklart. Men sen var jag tvungen att skratta åt det hela när jag insåg att jag aldrig någonsin tidigare träffat på en biljettkontrollant och att det var just typiskt att det skulle vara en på just den bussen där jag försökte snikåka.
Sen försökte jag tänka positivt: jag har ju faktiskt aldrig (peppar, peppar...) åkt på en fortkörnings-, parkerings- eller bältesböter hittills och det är ju mycket dyrare. Pappa fick ju till exempel punga ut ett par sköna tusenlappar på det förstnämnda inom loppet av några få månader förra året. I det perspektivet kom jag ju lindrigt undan.
Nu funderar jag seriöst på att starta en Olycksfågelfond för egen räkning. Så känner du att du har några slantar över att sponsra mig till liknande händelser som denna, tveka inte att höra av dig. Du kan belönas med ett väldigt fördelaktigt omnämnande på min blogg!
Haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar