torsdag 11 december 2008

Mina muntra musikaliska minnen

Tidigare i kväll var jag på en klassmusikkonsert på Kåren, där en musikklass hade bytt instrument med varandra och därmed inte spelade sitt huvudinstrument. Även om de säkert är hur musikaliska som helst i vanliga fall kunde jag inte lyssna på konserten utan att dra kopplingar till när vi läste estetisk verksamhet, inriktning musik, sista terminen i trean. Jag blev stolt där jag satt och tänkte att jäklar, vi var nästan lika bra som en klass blivande musiklärare är... Fast bara nästan såklart. Det är ju rätt lätt att förstå att en samling ekonomer och språkare inte spelar riktigt lika vackert som ett gäng musiker (de är säkert inte lika bra på siffror och språk som vi är, å andra sidan!).

Jag kunde däremot konstatera att det inte fanns någon som sjöng lite råfalskt som jag gjorde när jag och VD skrålade i kapp tillsammans i Tick tick boom... Och detta trots att ingen av sångarna ikväll hade just stämbanden som huvudinstrument. Varför i helsicke finns det inget hjälpmedel för att stämma stämbanden?

1 kommentar:

Anonym sa...

Haha det var roligare tiden när man fick sjunga av sig varje fredag ;)