Att man är lik en seriefigur innebär inte att man är Modesty Blaise...

I kväll har det verkligen brunnit i min mun; jag har käkat nachochips med chilismak och stark tacosås till. Det var ingenting att leka med, men gott vare! Och då kan jag leva med att hela käften domnar.
Nyss har jag även druckit kaffe och ätit en av gókakorna jag och Robban bakade för någon vecka sedan. Egentligen har jag planerat ett tag att jag ska försöka gå ner rejält i vikt, men nu börjar jag bli velig. Jag kan inte välja på om jag ska satsa på att banta eller gå upp i vikt, vilket är mest värt?

En av de mest flitigast spelade artisterna i min mobil (som jag använder som mp3) just nu är Lady Gaga. Snacka om att hon kan göra musik som får det att rycka i dansorganen! Dessutom älskar jag hennes look, det är nästan lite seriefigur över henne. På tal om det kommer jag fortfarande ihåg när den första skolkatalogen som jag medverkade i (jag gick i sjuan alltså) kom ut och min kusin Jessica påpekade att jag såg ut som just en seriefigur på fotot. Då visste jag inte om det var en komplimang eller en pik, men nu med facit i hand kan jag konstatera att det nog inte var något positivt...
Bli dock inte förvånade om jag skaffar mig blonda extensions och lugg som Lady Gaga inom en snart framtid - i så fall kan jag ju bara investera i en magtröja (!) och sluta måla ögonbrynen så är jag en revival från mig själv anno 2002.

(Har ni föresten sett vilken hundras som medverkar i Poker Face-videon?)

Kan jag få Lady Gaga's look...

... och så glömmer vi att jag såg ut såhär en gång i tiden