Hit by an emotionell car

Jag trodde faktiskt inte att man kunde få fysiska symptom av att göra sig illa inombords. Men sanningen är den att den senaste timmen har jag frusit så jag skakat, mått så dåligt att jag kräkts och blödit näsblod.

Jag har faktiskt mått helt okej idag, trots att jag suttit ensam med mina tankar. Men det är som att nu på kvällen, när jag inser att ännu en dag har passerats utan att vi har pratat med varandra, träffar allt mig som en bil i 170.

Och värst av allt är den här ovissheten. Att jag inte vet vart vi är på väg, vad som kommer att hända. Jag vill inte att jag ska må så här dåligt om det sen visar sig att allt ordnar upp sig. Fast samtidigt är ju det allt jag vill - att saker och ting ska fixa sig.

Men det är väl så, i slutändan löser sig allt - frågan är bara om det blir till det bättre eller sämre.