Jag träffade en sötis i helgen

Det gick väl sådär att återgå till normalätandet; det fick bli Subway till middag. Hade egentligen tänkt steka upp några paltar som mamma hade skickat med upp, men de var rätt genomfrysta så då fick det bli något snabbt (och gott!).

Jag måste föresten berätta om min love at first sight som jag träffade på i helgen. När jag och Lisa hade hyrt film i fredags gick vi igenom stan och då sprang det runt en liten katt(unge?) och jamade på torget. Den såg så vilsen ut och var riktigt söt. Jag ville bara ta hem den, tänk om någon bara har övergivit den? Vi såg nämligen samma katt, på samma ställe i lördags när vi gick på bio...

Jag tog dock mitt förnuft till fånga. Den kan ju faktiskt ha tillhört någon som bor centralt. Fast i så fall kan den ägaren inte vara jätteklyftig om den släpper ut en liten kisse mitt i stan där det bara finns trafikerade gator. Dessutom är jag ingen kattmänniska. Katter kan vara jättemysiga en stund, men de kan vara så otroligt lömska också. Och kattlådelukt är typ det värsta som finns...
Men om jag skulle skaffa en katt, då skulle den vara den där söta lilla jamaren!

Ungefär såhär såg gullungen ut (fast ännu sötare...)