Solen har lyst här i Piteå idag och jag har äntligen påbörjat mina högskolestudier som ska utbilda mig till det jag så länge drömt om att bli - journalist. Varför kan inte allt få stanna där, med en punkt? Varför ska jag aldrig få vara komplett och enbart lycklig?
Bussresan hem igår var föresten en liten mardröm i sig. Förutom att det tar en mindre evighet att ta sig hem (närmare bestämt fyra timmar) vilket ledde till att jag fick olidligt lång tid att tänka (och det vill jag verkligen inte, tro mig!) blev jag kissnödig hitom Norsjö. När jag skulle byta buss i Skellefteå sen var det hyfsat akut, men tror ni inte att bussjävelns toa var trasig? Dessutom var fröken busschafför en riktig bitch, och överkänslig som jag var igår ville jag bara ge hon en jäkel... Vilket jag dock avstod, jag har nog med problem som det är.
Jag upptäckte även igår kväll att om journaliststudierna går åt helvete har jag en lysande framtid framför mig som stå upp-komiker. Även om jag som sagt hade en riktigt mörk stund igår lyckades jag få Robban att skratta så mycket via sms att han var orolig att han inte skulle kunna somna... Jag kanske borde se till att fler saker går åt helvete, det verkar ju i alla fall kunna roa min kära vänner!
På tal om saker som går åt helvete: idag upptäckte jag att det inte följde med någon sladd till datorn. Så förvänta er inte några frekventa blogginlägg än så länge även fast jag lyckats få igång internet - jag är snart out of battery...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar